Så här kan en skidorienteringskarta se ut (från EM i Ukraina 2012)



Spårens kvalitet markeras enligt följande grundmodell; spår med full skatebredd (bredare än 2 m) markeras med heldragen grön linje, spår med mindre bredd (1-1,2 m) markeras med sträckad grön linje och ännu smalare och långsammare spår markeras med gröna punkter. På mindre arrangemang används kanske bara ett befintligt pistat spårsystem medan vid tävlingar körs ett mer eller mindre omfattande system av så kallade smalspår upp med skoter.  Normalt är det tillåtet att "gena" mellan spåren, men något man sällan tjänar någon tid på. 

Spårens kvalitet markeras enligt följande grundmodell:

• Spår med full skatebredd (bredare än 2 m): Heldragen grön linje
• Spår med mindre bredd (1-1,2 m): Streckad grön linje
• Ännu smalare och långsammare spår: Grön prickad linje

Olika vägval för olika åkare
Åkarens uppgift blir att snabbt och i farten välja vad man tror är den snabbaste vägen och ta sig fram denna vägen mellan kontrollerna. En skatestark åkare väljer förmodligen en lite längre väg med stor del breda spår, medan en stakåkare kanske kan köra kortare och smalare spår. Att sedan se till att inte köra förbi ett valt spår kan vara nog så svårt i de hastigheter som de bästa åkarna håller. Kontrollerna sitter alltid på de åkbara spåren.