Söndagen den 17 september avgörs SM i långdistans i Kilsbergen strax utanför Örebro. På damsidan heter den försvarande mästarinnan Tove Alexandersson, som vunnit tre av de fyra senaste lång-SM-titlarna. Utmanare saknas såklart inte – Helena Bergman och Emma Johansson är två andra namn i startlistan – men världsettan från Stora Tuna får ändå gälla som favorit.
På herrsidan är Rassmus Andersson, OK Linné, regerande mästare. Även han vill sitta kvar på tronen, men han vet att startfältet rymmer många sylvassa konkurrenter. Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Jonas Leandersson och Albin Ridefelt är bara några av namnen som hotar.
- Det kommer att bli svårt att försvara guldet från ifjol; fältet på herrsidan är extremt tufft just nu. Men självklart ser jag mig själv som en av guldaspiranterna och jag kommer göra allt för att försvara det, säger Andersson, som ser 2017 som en ganska stor besvikelse så här långt.
- Jag har hittills i år inte alls lyckats så bra som jag hade hoppats på. Jag hade VM som mitt stora mål och ville också springa mycket i världscupen. Men redan på Swedish League-medeln i Blekinge, dagen efter min seger i SL-premiären, så krossade jag en trampdyna när jag hoppade nerför en mur. Sedan kunde jag inte springa någonting på tre veckor. Detta avbrott, tillsammans med två veckors totalvila i samband med en lunginflammation precis innan, gjorde att jag inte alls kunde göra mig själv rättvisa på VM-uttagningarna som kom i maj.
Andersson missade mästerskapet i Estland och har inte heller sprungit något i årets världscup.
- Jag blev såklart väldigt besviken när jag varken fick springa världscupen eller VM. Men besvikelsen var riktad mot mig själv. Jag hade inte presterat tillräckligt bra för att få springa. Visst, det kan till stor del ha berott på skadorna. Men tankarna i huvudet gick inte så då, utan de gick mer: "vad har jag gjort för fel?". Därför var det riktigt skönt att senare under sommaren springa in som totalfyra på O-Ringen och faktiskt inse att allt jobb inte har varit förgäves.
Och än är inte den internationella säsongen slut. Nyligen kom Andersson tvåa i långdistansen på Euromeeting i Norge, nu väntar två SM-helger och sedan har Rassmus även blivit uttagen till långdistansen på världscupfinalen i schweiziska Grindelwald. (Här hittar du hela truppen.)
- Just nu är jag rejält nertränad. Jag har haft en väldigt tung träningsperiod sedan O-Ringen, men känner att med en veckas lite lugnare träning så kommer kroppen vakna till liv igen inför de kommande SM-veckorna och avslutningen i Schweiz. Jag ser verkligen fram emot SM. Det har blivit mitt stora mål i år efter att jag inte lyckades prestera i våras och haft svårt att ta mig in i VC-truppen när alla svenskar presterat så bra. Att jag får chansen i Schweiz känns jättekul! Hoppas att formen jag siktar på att ha på SM håller i sig även till världscupen.
2015 vann din klubbkompis Albin Ridefelt långdistans-SM, du kom tvåa. 2016 var det tvärtom: guld till dig, silver till Albin. Vem vinner den fighten i år?
- Det var en svår fråga! Albin är riktigt stark och kanske den tuffaste utmanaren om guldet. Han tog mig senast vi möttes på Långhundradubbeln, men förhoppningsvis kan jag vända på det till lång-SM.
Senast en svensk herre försvarade SM-guldet i långdistans var 2008 då Peter Öberg, OK Hällen, vann för andra året på raken. Vad talar för att du lyckas med denna svåra uppgift?
- Det som talar för mig är att terrängen är väldigt tuff i år. Det kommer att vara jobbigt och mycket handlar om att inte ge upp även om kroppen bara skriker åt en. Det gillar jag!
Om du blickar längre framåt, vad har du för tankar inför vinterträningen – vad blir fokus och vad hoppas du på inför 2018?
- Inför kommande vinter planerar jag inte att göra så stora skillnader träningsmässigt. Jag har sett att träningen har gett resultat nu under sommaren. Mitt fokus kommer istället att ligga på att hålla mig skadefri. Det har alltid varit min största motståndare, även om jag själv tycker att jag mest haft otur med skadorna de senaste två åren: jag fastnade mellan två stockar – slet sönder ett ledband i knät; ramlade i en trappa – bröt handen; hoppade ner från en mur – krossade trampdynan.
- Inför 2018 ligger mitt fokus på VM i Lettland. Det passar mig bra när det är lite "förjävligt" och grönt. Precis som i Estland. Den största skillnaden är att det är mer kuperat, vilket inte gör mig något.
SM i långdistans inleds med ett kval lördagen den 16 september och dagen efter är det final.
På arrangörens hemsida finns mycket mer info om SM-tävlingarna 2017.
