Segern i söndags innebar karriärens första SM-guld någonsin för Frida Vikström.

– Det känns jättekul och det är ju något man drömt om, speciellt att ta det i seniorklass. Det är stort, säger Frida som vilat ut efter söndagens urladdning över 20 kilometer.

– Jag har återhämtat mig bättre än vad jag förväntat mig faktiskt, berättar hon.

Hur är det med näsan som fick en rejäl smäll?
– Det har gått bra men jag har fortfarande lite ont och är svullen. Inget är trasigt i alla fall.

Att vinna Ultralång-SM i säsongspremiären är förstås ett bra kvitto på att vinterträningen gått bra. Frida tvekade dock lite först om hon skulle ställa upp.

– Jag var inte helt säker på om jag skulle starta eftersom det är så tidigt på säsongen. Men jag har kunnat träna som planerat i vinter och fått bra svar. Jag såg det som ett bra test för att se hur man ligger till. Jag fick väldigt bra fysiska svar så det känns tryggt inför kommande tävlingar.

Har du förberett dig på något speciellt sätt?
– Nej, jag har tränat på som vanligt. En sak som jag fokuserat på i vinter är dock att köra mer intervaller i obanad terräng. Inte bara med karta utan även löpintervaller, berättar Frida.

Har du hållit dig frisk i vinter?
– Ja, men jag har haft lite skadebekymmer. Jag stukade foten ganska rejält bara en vecka innan loppet. Det är väl tyvärr en liten följetång men det fungerar bra med hård tejpning.

Till SM-loppet där Frida inte fick en perfekt start.

Du och flera andra tappade tid redan till första kontrollen. Kan du berätta vad som hände?
– Jag hade en väldigt tydlig plan när jag såg att det var en långsträcka direkt. På stafetter så springer jag ofta förstasträckor och då gillar jag att ta kommando och ligga långt fram från början. Nu tänkte jag att jag skulle lägga mig lite längre bak i klungan, och jag ska erkänna att jag sprang mest och läste längre fram på kartan. Jag hade tänkt gå mer rakt men vi hade redan missat den möjligheten och låg för långt till höger. Jag såg heller aldrig att några sprang höger in i bostadsområdet. Jag trodde alla var med i klungan.

– Det blev lite stressande sedan när vi såg att det var löpare längre fram men samtidigt så var det så långt kvar så det var bara att jobba på.

Start till kontroll 1. Här var Ingrid Lundanes (grön) snabbast. Frida Vikström och Eef Van Dongen (röd) var en och en halv minut bakom som tolva och 15:e.

På långsträckan till tredje kontrollen springer Frida och Eef med flera bra, till höger om strecket, men vinklar fel strax innan kontrollen.

– Där var det verkligen mitt fel att vi svängde av till vänster. Jag läste fel på en brant och vred kompassen lite fel och sprang ut på höjden till vänster som ändå såg lite liknande ut. Jag fattade ganska snabbt var vi var men jag han tänka mig att nu måste jag skärpa mig.

Sträcka 2-3. Lundanes (grön). Vikström (orange) och Van Dongen (röd)

Kortsträckorna från tredje till sjätte går sedan bra.

– Mot sjuan känner jag att vi är samlade i en stor grupp igen. Då känner jag mig inte så stressad längre. Då hade jag svårt att se att någon skulle ligga längre fram själv. Jag såg ju vilka som var runt mig. Vi låg på ett led där Ingrid och Sara Granstedt låg långt fram.

In mot nionde kontrollen hände sedan en del när tätklungan splittrades upp.

– Där blev det som ett litet avgörande. Det var en ganska svår sluttningskontroll och det var första gången det blev lite spridning in mot kontrollen. Jag hade bestämt mig för att gå ner eftersom den låg så nära vägen. Många gick högre upp. Jag, Ingrid, Eef och Grace Molloy tar kontrollen och sedan möter vi de som sprungit högre upp och de följer med oss en bit innan de vänder.

– Efter det skruvar jag upp tempot en del. Jag såg en chans att göra luckan större.

Sträcka 3-11. Vikström (röd), Lundanes (blå) och Van Dongen (grön).

På väg mot 16:e kontrollen konstaterade Frida att hon fått en lucka när hon vände sig om på vägen. Men den luckan förvaltade hon inte perfekt.

– Det var en ganska svår sträcka där vi skulle passera flera kanter. Planen var att gå upp där det var hus på höger sida om vägen och följa stigen förbi 19:e. Men jag fick inte alls ihop det efter första höjdpartiet. Jag fattade inte att jag låg så långt till höger. Jag var nog lite stressad eftersom jag var själv.

– När jag förstod var jag var så borde jag vänt men det blev en sväng till höger och det tog mycket tid när jag träffade den stora branten till höger innan 16:e.

Här tappade Frida mark men hon plockar in det igen upp mot 17:e.

– Jag såg ryggen på Grace vid 16:e och förstod att det inte var så långt upp. Sedan såg jag de andra vid hygget strax innan 17:e.

Ner från 18:e kontrollen blev det dramatiskt när Frida knäade sin egen näsa så blodet rann.

– Det blödde jättemycket och Eef såg att jag hade gjort illa mig. Hon sprang förbi och frågade om jag var okej. Jag frågade om jag kunde få hennes nummerlapp och hålla för näsan. Allt gick i farten för här ryckte också Ingrid när vi kom ner på stigen. Det var lite stressat där och det gick fort mot 19:e.

Med här var förutom medaljtrion även Moa Enmark, Grace Molloy, Jana Pekarova och Sara Granstedt. Vid kontroll 21 hade sedan medaljtrion skapat lucka till övriga.

Sträcka 11-21. Vikström (röd), Lundanes (blå) och Van Dongen (grön).

Hur kändes kroppen när ni närmade er varvning och de andra släppte bakom er?
– Jag var väldigt trött i varvningen. Det var lite chock att komma ut på väg och öka tempot så mycket. Det var också lite svårt att bedöma hur långt de var kvar eftersom det var som två loopar.

– När vi kom in i skogen igen kände jag mig lite piggare igen.

Var det du och Ingrid som låg i front på slutet?
– Jo, det var så. Eef låg med bakom men mot 27:e fick vi en liten lucka genom grönområdet. Luckan växte lite mot 28:e.

Hur gick tankarna inför avgörandet?
– Det var ju ganska lång löpning på åker från 29:e till sista. Så jag tänkte att jag börjar spurta när vi kommer ut på åkern. Det var för riskabelt att försöka göra något innan och min styrka är att springa fort på fast underlag.

När kände du att guldet var i hamn?
– Det kände jag nog inte förrän jag gått i mål. Det blev lite stressat när herrarna hade målgång samtidigt. Jag hörde ju att det kom någon med hög fart bakom och tänkte först att det var Ingrid.

Sträcka 22-30. Vikström (röd), Lundanes (blå) och Van Dongen (grön).

Frida tar sig för den skadade näsan efter målgång. Bredvid henne tvåan Ingrid Lundanes. Bild: Tilda Andersson.

Nästa viktiga tävling för Frida blir Swedish League i Linköping 1 maj. Innan väntar landslagsläger i Finland.

Hur ser dina målsättningar ut inför året?
– Att få så bra träning som möjligt inför den intensiva tävlingsperioden i maj med viktiga tävlingar. Jag vill springa bra på SM i Karlstad men jag ser också mycket fram emot Swedish League i Sundsvall.

– Sedan får man se hur långt det räcker. Om det blir världscup i Idre. Det hade varit jättekul, men jag tar en sak i taget.

Resultat
2025-03-30 SM, ultralång (Swedish League, #1)
D21 Elit, 20 025 m: 1) Frida Vikström, Sundsvalls OK, 2.25.39, 2) Ingrid Lundanes, IFK Göteborg Orientering, +0.16, 3) Eef Van Dongen, Västerviks OK, +0.22, 4) Grace Molloy, IFK Lidingö SOK, +4.13, 5) Jana Pekarova, OK Pan-Kristianstad, +4.15, 6) Sara Granstedt, IKHP Huskvarna Idrottsklubb, +7.36,

Komplett resultat

GPS-spår via Livelox

Text: Johan Trygg

Bildtext toppbild: Frida Vikström spurtar mot mål och ett hägrande SM-guld. Bakom syns trean i herrklassen John Börjesson och tvåan i damklassen Ingrid Lundanes. Bild: Tilda Andersson.