En sport för livet

Att orientering är sunt för kroppen visste vi kanske redan men färsk forskning visar också de positiva effekterna på vår hjärna, framförallt när vi blir äldre.

Huvudforskaren är Emma Waddington, doktorand inom fakulteten för kinesiologi på McMaster University i Hamilton, Ontario, som också designat studien.

Vad var inspirationen bakom den här studien?

– Vi vet att den åldrande hjärnan bryts ner, och att vårt spatiala minne och förmågor utsätts för enorm påfrestning vid sjukdomar som exempelvis demens. Det är allmänt känt att motion är mycket bra för hjärnan, och att kombinera motion med en kognitiv utmaning kan medföra ytterligare fördelar, säger hon till Svenska Orienteringsförbundet.

Själv började Waddington orientera 2008, i OK Linné, när hon och hennes familj bodde i Uppsala under ett par månader. Efter att ha flyttat tillbaka till Kanada fortsatte hon orientera, och tävlar sedan åtta år tillbaka för det kanadensiska landslaget.

Orientering = hjärngympaMTBO-banläggaren Oskar Sandberg kollar in kartan. Bild: Malin Dunfors.

Orienteringen har ökat hennes förståelse för hur hjärnans navigeringsförmåga fungerar men även hennes nyfikenhet för vilken vetenskaplig betydelse sporten kan ha för en åldrande befolkning.

För de som är avancerade till elitlöpare, vad kan de göra på en regelbunden basis för att förlänga de positiva effekterna av orientering?

– Det finns en teori inom kognitiv vetenskap som kallas för, ”Use it or lose it.” Det innebär att precis som en muskel blir svagare om vi inte motionerar, blir hjärnan svagare om vi inte tränar den. På samma sätt är regelbunden träning av visuella färdigheter nyttigt för hjärnans funktionsförmåga, förklarar Waddington.

– Men man kan också kombinera spatiala utmaningar med vilken slags motion som helst. Till exempel kan man utforska ett nytt område (förslagsvis utan karta), ändra sin vanliga springrunda eller använda kartappar utan att sätta på GPS:en. Detta för att använda vår spatiala förmåga, som vi annars riskerar att förlora när vi blir äldre.

Take away istället för jakt
I studien, som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Plos One, utgår forskarna från tesen att orienteringens fysiska och kognitiva krav stimulerar de delar av hjärnan, som våra förfäder använde för att jaga och samla mat.

För att anpassa sig till den tuffa omgivningen utvecklade hjärnan nämligen för tusentals år sedan nya neurala banor. Idag är dessa hjärnfunktioner inte längre nödvändiga för att överleva, tack vare moderna bekvämligheter som GPS och färdiglagad mat.

– Dagens samhälle saknar de specifika kognitiva och fysiska utmaningar som hjärnan behöver för att blomstra, säger Jennifer Heisz, forskningsprofesseur i hjärnhälsa och åldrande på McMaster University, i ett pressmeddelande. Professor Heisz översåg studien.

Bättre minne

Studien följde runt 150 aktiva mellan 18–87 år, alla med varierande erfarenhet av orientering – från de som överhuvudtaget aldrig orienterat till elitlöpare. Svaren samlades in via enkäter.

Man fann att de som orienterar, oberoende av ålder, kön och nivåer av fysisk aktivitet, rapporterade bättre spatial förmåga och minne. Det beror på att orienteringstekniken stimulerar hippocampus, den delen av hjärnan som ansvarar för minne, navigering och mental kartläggning.

Det är just kombinationen av orienteringens fysiska och kognitiva element som gör att den ger större utdelning när det gäller att träna hjärnan, jämfört med att enbart röra på sig.

Studien förslår också att orientering kan förbättra den kognitiva förmågan hos barn och ungdomar, av vilket många växt upp med att använda en GPS istället för en gammal hederlig karta.

Glada bakterier

En annan studie, som utkom 2020, visar också att orientering lönar sig i längden.

Ida Schoultz, forskare i medicin vid Örebro universitet, var med och ledde studien. Man ville undersöka om sporten är receptet på ett hälsosamt åldrande och jämförde 120 veteranorienterare med en grupp friska äldre som bodde hemma.

Resultaten visade att veteranorienterarna överlag mådde bättre och var gladare. Fast det mest överraskande var att nästan ingen av de orienterare som ingick i studien led av depression eller hade problem med magen.

– Vi vet att den fysiska aktiviteten är extra viktig. Människor som motionerar mycket får lägre nivåer av stress och ångest. När det gäller orienterarna är det en hel livsstil och många har orienterat i 40 år och har levt hälsosamt, rört på sig och umgåtts, säger Ida Schoultz på oru.se.

– Utan att ens tänka på det har orienterare många gemensamma nämnare, som bidrar till en bättre maghälsa.

Tarmfloran blir fattigare när man blir äldre, vilket kan leda till magbesvär. Men hos veteranorienterarna återfanns en speciellt gynnsam tarmbakterie. 

Ännu ett skäl att inte lägga karta och kompass på hyllan på ålderns höst.

Toppbild: Albin Andersson innan starten på Jukolakaveln 2022. 

Text: Malin Dunfors