För en dryg månad sedan genomgick Sara Hagström en fotoperation och nu är det dags igen, denna gång för diskbråck i ryggen. I ett och ett halvt år har Sara Hagström känt smärta som drar ner i baksida lår, men i början av december 2023 blev smärtan för mycket. Under ett löppass stack det till i ena sidan av benet och hon sökte svar hos sjukvården.

– Läkarna trodde att det var en disk som hade brustit och vätskan som är inuti rann ut och tryckte på nerven. Den tidigare smärtan har jag nog fått från en buktning som tryckt mot nerverna utan att ha varit helt sönder, säger Sara Hagström, dagen innan operationen.

För fem år sedan gjorde hon en liknande operation och har sedan dess haft mer eller mindre ont i ryggen. Rehabträning har varit viktig och så fort hon har slarvat så kommer smärtan tillbaka, säger hon. Men även om det är exakt samma skada som för fem år sedan så är symtomen lite annorlunda denna gång.

– Nu har jag haft att smärtan strålar ner i benen ganska mycket, alltså längs med nervbanan som diskbråcket trycker på. Det hade jag inte förra gången, då var det mest bara ett molande värk i rygg när jag springer och sitter still mer än 30 minuter.

Hur gick tankarna inför operationen?
– Först och främst ska det bli väldigt skönt att inte ha ont längre, förhoppningsvis. Det är väl det jag ser fram emot mest, att få en vardag som inte påverkas hela tiden av smärtan, säger Hagström och fortsätter:

– Men sedan är det ju lite nervöst med operation. Det är ju inte bara att göra en sån, det ska ju verkligen vara en sista utväg och det känner jag nu att det är. Det är väldigt skönt att det finns en lösning på det, så jag känner att jag är positiv ändå.

Hur ser du på möjligheten till VM och EM i år?
– Jag räknade ut att det är exakt 100 dagar till VM från operationen. Och på pappret så är det ju möjligt att stå på start till VM och när jag insåg det så kände jag mig ändå väldigt motiverad till att komma tillbaka till det, berättar Hagström och fortsätter:

– Sedan finns det ju väldigt många grejer som kommer kunna gå snett längs med vägen, att man får ta ett steg tillbaka i rehaben och just att det är sprint med mycket start och stopp och snabbhet gör ju att det kanske inte riktigt är till min fördel.

När vi pratar med Sara Hagström efter operationen så har allt gått bra, även om det tog längre tid än väntat.

– De fick göra två snitt och jag blev orolig att rehabtiden skulle förlängas, men det gjorde den inte. Läkaren sa att jag kan börja springa lite redan om en månad, men jag vågar inte ta ut något i förväg, säger Hagström.

För säsongen är fortfarande osäker så det finns både en plan A, B och C.
– Plan A är att komma tillbaka till VM och försöka att göra det så bra som möjligt. Ta det som en utmaning att klara det på de här 100 dagarna. Jag har ju min friplats, men utan den hade jag nog inte satsat, om jag ska vara ärlig.

– Plan B  är väl att sikta mot EM istället, om jag känner direkt att det inte funkar med VM, och den kravställningen som är på sprint.

– Och plan C är väl att kanske bara låta kroppen få gå i sin egen takt och inte stressa mot något mål. Det känns som att alla de här tre målen är jag väl mer eller mindre förberedd på.

Men en sak är säker: det kommer bli mycket rehabträning i vår i form av simning, vattenlöpning, cykling, crosstrainer och trappmaskin.

– Motivation ska man inte underskatta, men nu vill jag egentligen bara komma tillbaka till att kunna få vara med och springa i skogen oavsett nivå, säger Sara Hagström.

En lättad Sara Hagström efter en lyckad operation.

Det är inte första gången som hon är skadedrabbad. Av hennes 14 elitaktiva säsonger som junior och senior, så har Sara Hagström endast fått ha två som varit helt utan någon skada på längre än två månader.

Vad har du dragit för lärdomar utav de erfarenheterna?
– Det är väl egentligen bara att ha tålamod och inte bli för hetsig och tro att saker kommer gå som de ska. Bygga upp delmål och ha saker vid sidan av är en viktig pusselbit som jag insett under åren. För mig är det viktigt med jobbet, familj, vänner och andra intressen. Att inte se orienteringen som mitt allt.

Och bara för att Sara Hagström har en lång rehab-period framför sig så betyder det absolut inte att hon kommer vara sysslolös.

– Nu har jag faktiskt tagit upp fiolen igen. När jag var 10 år slutade jag med fiol men nu tänkte jag att jag kan försöka lära mig igen, sen försöker jag lära mig prata italienska men jag har ju begränsat med tid då jag även jobbar heltid igen.

Text: Hugo Mattsson