Medaljerna regnade över Sara Hagström under JVM i Bulgarien, hon vann Silva League och sprint-SM i D20-klassen. Nyligen segrade hon dessutom i sprinten på Euromeeting i Göteborg – och nu är hon på sitt första seniora landslagsläger någonsin. Platsen är Inverness i Skottland, där VM avgörs i augusti nästa år.
- Det är jättekul, men som jag tänker själv är jag här mest för att se och lära. Det är ju ett jättetufft motstånd om platserna till VM nästa år, säger Hagström, som under onsdagen vrickade foten och sedan dess tvingats ta det lite lugnare.
- Det är otroligt knöligt i marken och jag trampade snett. Vristen är lite svullen men det är ingen fara.
Landslagschef Håkan Carlsson tycker att undervegetationen är det som framför allt utmärker Skottlands VM-terräng – du vet verkligen vad han pratar om?
- Ja, löpbarheten är mycket nedsatt. Det är jättehög ljung och ormbunkar överallt. Det blir inget flyt alls i löpningen.
Hur passar det dig?
- Jag tror nog att det ska funka ganska bra. Terrängen passar inte någon, alla får problem, så det handlar om att kämpa och det gillar jag.
Vad är den största skillnaden mellan ett junior- och ett seniorläger?
- Många saker är väldigt lika. Det här är ett grymt kul gäng och alla är jättesnälla och jätteseriösa. Den största skillnaden är att folk här vet mer om sig själva och att fler har sina egna upplägg. Det spretar lite mer på så sätt och det är verkligen intressant att iaktta hur olika det kan vara för olika individer, och så börjar man ju fundera över vad som kan passa mig bäst.
Säsongen är inte slut, men hur vill du summera 2014 så här långt?
- Det har varit ett fantastiskt år där jag verkligen har känt glädjen i orienteringen. Junior-VM var såklart höjdpunkten för mig, men även i Sverige har det varit jättekul tävlingar med bra banor. Jag kan inte minnas några orienteringsmässiga bottennapp. Det har säkert varit något, men det har jag i så fall förträngt.
Vilka är dina huvudmål för nästa år?
- Jag har ju ett år kvar som junior så JVM får vara huvudfokus. Sedan får vi se efterhand, hur det går för mig och hur jag utvecklas. Det är lite svårt att redan nu planera vad jag ska satsa på, när jag inte vet riktigt hur jag ligger till. Men just nu känns det jättesvårt att slå sig in i en VM-trupp.
Men VM är ändå en dröm?
- Ja, men det är väl en dröm som alla har? Jag hoppas att jag får chansen att åka med på fler senioraktiviteter. Då skulle jag bli jätteglad! Jag har mycket att utveckla för att nå deras nivå, och det får jag chansen att göra om jag är med på sådana här samlingar.
Vilken är din främsta styrka som orienterare?
- Just i år tycker jag att jag verkligen har vågat ta det lugnt. Jag har lyckats lita på min förmåga. Men under Euromeeting märkte jag att på seniornivån räcker inte det riktigt. Där måste man våga trycka på lite mer, vara lite mer aggressiv.
Vad ska du satsa på att utveckla till nästa säsong?
- Det handlar om just den biten; att klara av att läsa kartan i högre fart, att lita på min egen förmåga fast i högre fart. Inför den här säsongen låg jag lite efter med det mentala, men där har jag tagit ett kliv. Nu ska jag se till att också höja mig ett snäpp när det gäller tekniken och fysiken.
Du har precis slutat gymnasiet – vad händer härnäst?
- Så småningom ska jag plugga vidare, men jag vet ännu inte till vad. Så nu ska jag ta studieuppehåll i ett år. Jag ska träna och jobba och håller just nu på och försöker hitta en lösning. Efter nio år i skogarna utanför Falköping ska jag flytta någon annanstans. Det känns viktigt för att jag ska kunna utveckla tekniken som jag vill.
Vilken är din favoritdistans?
- Det känns som att jag är ganska allround. Jag tycker att medeldistans är roligast att springa, men jag satsar lika mycket på samtliga distanser.
Vilken är du bäst på?
- Svårt att säga. Jag har ungefär lika stora chanser oavsett distans, men jag är nog ganska bra på sistasträckan på en stafett, när det är mycket adrenalin.
Om du fick ändra på någonting inom eller med orienteringen – vad skulle det vara?
- Hmmm ... ett önsketänkande, något som man vet aldrig skulle inträffa, är ju att alla duktiga orienterare fick lite mer uppmärksamhet. Även om man, som Tove till exempel, gör nästan omänskligt bra prestationer så syns det knappt utåt. Jag önskar att orienteringen inte stod så i skymundan.
Varför valde du att satsa på orientering?
- När jag var liten höll jag på med både friidrott och längd, men till slut var det ändå ganska självklart att jag valde orienteringen. Inom friidrotten var det alltid väldigt allvarsamt före loppen, det var tyst och tillknäppt. I orienteringen var det en helt annan gemenskap, en bättre stämning och alla hade mycket roligare.
Avslutningsvis – vilka är dina sämsta respektive bästa sidor?
- På den negativa sidan hamnar kanske hur jag kan gå in i något. Jag kan liksom bli för involverad i en sak och verkligen lägga all energi på en enda grej. Och då kan ju det vara negativt om det går dåligt. Om jag till exempel har en skoluppgift där jag ska bygga en modell av ett hus så kan jag plötsligt lägga hur mycket tid som helst på det. Det finns ju så klart något positivt med det draget också, men inte alltid.
… och din bästa egenskap?
- Att jag inte ger upp. Jag har ju haft rätt mycket skador de senaste åren, och några gånger har det nästan känts hopplöst. Men då har jag alltid fortsatt, bitit ihop och kämpat på. Det är nog min främsta styrka som person.
Lägret i Skottland avslutas på tisdag och då åker Sara Hagström hem till Falköping igen. Framtidsbeslut ska fattas och så väntar ytterligare några spännande tävlingar – SM-tävlingar i medel, stafett och lång och eventuellt även JEC (Junior European Cup) i Belgien – och vi ska nog inte bli alltför förvånade om vi hittar Sara Hagström högt upp i resultatlistorna.
