Bild: Johan Trygg
Våren och början på sommaren blev inte vad Hannes Mogensen tänkt sig. Efter förra årets guld på medeldistansen på JVM så var förstås målet att vara med och försvara guldet på årets mästerskap i Tjeckien. Men på Stigtomtakavlen i mitten av april slog Hannes i foten.
– Jag hade ganska ont, hade lite svårt att gå. Kände att jag borde kolla upp det för att vara på säkra sidan inför Swedish League, berättar han.
Han fick en snabb röntgentid men sedan dröjde svaret från röntgen.
– Under tiden jag väntade så försvann de värsta besvären och jag hade inte så ont. Jag började cykla lite försiktigt och sedan springa lite inför Tiomila för att förhoppningsvis kunna springa där, säger Hannes.
Svaret från röntgen kom dagen innan Tiomila och Ravinen stuvade om sitt lag och Hannes fick följa tävlingen med kryckor.
– Det var en läkare som ringde och sa: ”Du har en stressfraktur i foten. Du ska ha en plastpjäxa i åtta veckor minst. Sedan ska du börja gå lite försiktigt”.
Ett hårt slag för Hannes som dock lite senare fick hjälp av Mia Jodal, tidigare landslagsläkare, som kollade och klämde på foten och efter det kikade på utlåtandet och bilderna från röntgen.
Det visade sig att det inte handlade om en stressfraktur utan två svullnader högt upp på forten, ett ödem.
– Det kunde vara början på en stressfraktur eller att man slagit i benet i foten. Det var också på ett lite annat ställe i foten där jag inte känt att jag haft ont. Det var lite förvirrande, jag visste ju inte riktigt vad som hände när jag slog i foten på Stigtomta.
Hannes fick rådet att ha pjäxan på foten ett tag till i alla fall.
– Jag funderade hur länge jag skulle vila. Är det en stressfraktur eller inte? Vad gör vi nu?
I samband med detta kom besked att Hannes inte fick en plats i JVM-truppen.
– Det kändes lite surt och jag tappade mycket av motivationen. La orienteringen helt åt sidan under studenten. Tränade inget under ett tag. Jag var väldigt nere på grund av missat JVM och försökte fokusera på lite annat.
Efter studenten blev det nya tag och form och fart kom tillbaka snabbt för Hannes. I lördags räckte det hela vägen till SM-guld i H20 på Sprint-SM.
– Jag började träna tidigare än vad jag rekommenderats. Jag är inte den som tränar de största volymerna så pappa tyckte det var konstigt att jag skulle fått en stressfraktur. Jag tränar aldrig på bana, aldrig mycket asfalt. Kör skog, stig och intervaller, säger Hannes och fortsätter:
– Pappa sa ”nu kör vi”. Det har gått bra även om det var en liten chansning. Pappa har hjälpt mig väldigt mycket med träningen. Först lite försiktig löpning och alternativt med cykel och nu skulle jag säga att jag är tillbaka helt, säger Hannes efter SM-guldet.
Hannes pappa är Allan Mogensen, den danske världsmästaren på klassisk distans från VM i West Point, USA 1993 och stafettvärldsmästare i Grimstad, Norge 1997.
– Vi var på träningsläger i Idre veckan innan SM och det var så skönt att vara tillbaka och kunna träna ordentligt igen. Man blir så seg av att gå hemma och inte röra på sig, säger Hannes som nu ser fram emot O-Ringen som sommarens höjdpunkt efter missat JVM.
Hannes diskuterar vägval med Elsa Kaipe, som vann D20, på Sprint-SM i Västerås. Bild: Johan Trygg.
Bildtext toppbild: Hannes Mogensen på väg mot sist kontrollen och guld i H20 på Sprint-SM i Västerås. Bild: Johan Trygg.
Text: Johan Trygg.