Upphovsrätten har två sidor.

Den ena är den ekonomisk rätten och reglerar rätten att utnyttja ett verk, till exempel en karta, genom att framställa fler exemplar eller på annat sätt göra kartan tillgänglig för allmänheten.

Den andra delen utgörs av den ideella rätten och reglerar på vilket sätt som upphovsmannen ska namnges samt vilka ändringar och vilken publicering som anses kunna ske utan att upphovsmannen kränks.

Ekonomisk upphovsrätt

Utgångspunkten är att upphovsrätten tillkommer den eller de som ritat kartan. Normalt överlåts dock upphovsrätten till beställaren i och med att beställaren betalar för det arbete som upphovsmannen utfört.

I avtal kan upphovsrätten avtalas att ligga kvar hos kartritaren, trots att klubben betalt för arbetet, men SOFT vill bestämt avråda från ett sådant förfaringssätt. Den ekonomiska upphovsrätten bör ligga hos föreningen som betalat för och nyttjar kartan.

I långa loppet kan det bli en dyr affär, även om det kanske blir lite billigare för tillfället. Om kartritaren behåller upphovsrätten innebär det att man tappar kontrollen över kartan och i fortsättningen är hänvisad att förhandla med upphovsrättsinnehavaren varje gång man vill göra förändringar i kartan. Någon förhandling behöver dock ej ske om förändringarna blir så genomgripande att kartan kan betraktas som ett nytt "verk".

Piratkopiering

Copyrightsymbolen gäller inte för verk som endast behöver skydd i Sverige. För att skydda sin karta mot piratkopiering är det bättre att kartan förses med texten "Får ej mångfaldigas utan tillstånd". Uppdagas piratkopiering kan kartägaren troligtvis inte räkna med större ersättning än vad en försäljningsintäkt skulle inbringat. I allvarliga fall kan påföljden bli böter eller fängelse.

Ett bra sätt att hålla kontroll över den kopiering man eventuellt gett tillstånd till är att tillverka små klistermärken som fästs på alla kopierade kartor. Den som innehar upphovsrätten säljer klistermärken istället för kartor. Fungerande system finns i Danmark.

Kopiering för personligt bruk

Det finns inget absolut förbud att kopiera kartor. Huvudregeln är att det endast är den som innehar upphovsrätten som har rätt att mångfaldiga verket (kartan). Denna huvudregel är dock försedd med ett undantag. För personligt bruk är det tillåtet att kopiera kartor, tidningsartiklar, delar av böcker med mera. Skälet till detta är enkelt. Det är helt enkelt omöjligt att kontrollera efterlevnaden.

Med "eget bruk" avses inte bara kopiering för eget behov och bruk inom den närmaste familje- och vänkretsen, utan också till exempel kollegors bruk på arbetsplatsen. Av detta följer att kopiering av kartor i ett par exemplar för nyttjande av kompisar i klubben mycket väl kan vara tillåten. Det bör dock observeras att endast enstaka kopior får göras med stöd av lagen. Det innebär att kopiering av en specifik karta endast kan ske vid ett enstaka tillfälle.

Observera att de flesta föreningars policy är att inte tillåta kopiering av sina kartor av personer i andra föreningar, även för eget bruk. 

Det finns ingen parallell med skolornas rätt att fritt kopiera läromedel. Inom utbildningsväsendet har man rätt att kopiera via en så kallad avtalslicens. Någon avtalslicens för kartor finns inte och därmed är det inte tillåtet att kopiera utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

Ideell upphovsrätt

Upphovsmannen har rätt att bli angiven som upphovsman i den omfattning "allmänt godtagna branschsedvänjor kräver". Branschsedvänjorna inom området orienteringskartor är inte helt entydiga i och med övergången till digital teknik och kartdatabaser.

Nuvarande branschsedvänja utgår från tuschritade kartor och innebär att den som nyritar en karta finns angiven ända tills dess att kartan ritas om igen. Vid revidering anges den som ursprungligen gjorde kartan och den som reviderat. När sen kartan en gång helt ritas om igen anges den som gör det jobbet och som grundmaterial anges "gammal karta".

I och med datoriseringen blir det dock svårare att avgöra vem som är upphovsmannen. Vi kommer inte längre att helt rita om kartor på det sätt vi tidigare gjort. Är arbetet riktigt gjort från början kommer ändringarna att inskränka sig till att en mindre del av detaljerna justeras. Kartans grundstomme kan leva under många år.

För bra ritade kartor i stabila områden utgör dessa regler inga egentliga problem. Många faktorer kan dock inträffa då det blir besvärligt att tolka vad som är "allmänt godtagna branschsedvänjor" och vad som är rimligt att göra.

Exempel på detta kan vara:

• Ett flertal ritare har vid olika tillfällen ritat olika delar och olika mycket av kartan varför listan blir lång.
• Arbetet kan ha blivit godkänt utan att därför hålla den standard som beställaren tänkt sig och som kartnormen anger.
• Tolkningen av kartnormen förändras så att kartan efter ett antal år upplevs som omodern och dålig.
• Antalet ändringar blir så stort att det börjar bli tveksamt om ursprungsverket fortfarande existerar.

En branschrekommendation skulle kunna se ut så här:

Så länge kartbilden till väsentliga delar är oförändrad ska den ursprunglige upphovsmannen anges tillsammans med de som svarade för den senaste revideringen. Detta gäller i högst 50 år.

Upphovsmannen har rätten att avsäga sig den ideella upphovsrätten och få sitt namn struket. Med tanke på dagens tillämpning av "allmänt godtagna branschsedvänjor" och att 50 år är en mycket lång period för orienteringskartor bör reglerna tillämpas med sunt förnuft, dock utan att åsidosätta upphovsmannens rimliga krav.

Upphovsmannen får inte kränkas

En karta får inte ändras på ett sådant sätt att upphovsmannens personliga anseende kränks. Detta är en mycket komplex fråga. Inte blir det lättare av att kartritning är en blandning mellan fritt skapande och detaljerade regler.

För att ange en rimlig nivå bör följande gälla:

1. Kartägaren har rätt att ändra i kartbilden så länge detta är i överensstämmelse med kartnormen.
2. Behöver någon annan göra ändringar i ett sent skede i samband med nyproduktion ska upphovsmannen informeras om planerade ändringar och ges möjlighet att ge sin syn på saken. Uppstår oenighet om hur kartnormen ska tolkas avgörs frågan av kontrollande instans (OF:s kartkontrollant eller SOFT:s kontrollerande enhet). Uppstår behovet av förändringar så sent att upphovsmannens synpunkter inte hinner inhämtas, har kartägaren rätt att ändra om ändringarna är i överensstämmelse med kartnormen och kartans manér i övrigt. Upphovsmannen ska informeras om åtgärden.
3. Vid revideringar under kartans tio första år ligger informationsplikten hos klubben, men därefter ankommer det på upphovsmannen att hålla sig informerad.

Allmänt

Den ideella upphovsrätten är densamma, oavsett om kartan är ideellt ritad eller ritad mot betalning. För att undvika framtida tvister bör skriftliga avtal alltid upprättas mellan kartägare och kartritare. SOFT har tagit fram förslag på standardavtal för kartritning, inkl. reglering av upphovsrätt.

Standardavtalet hittas på sidan för kartrelaterade stöddokument och filer.

Relevanta rättsfall saknas varför tolkningar och gränsdragningar blir besvärliga. Ärlighet och sunt förnuft ska därför sättas i högsätet.