Våren och värmen kom men orienteringstävlingarna ställdes istället in, en efter en. Det har varit en annorlunda vår på många olika sätt, en vår utan tävlingar och med stor begränsning på anordnade träningar och träffar, en vår där vi alla har fått ta vårat ansvar och hållit oss till det som Sveriges myndigheter rekommenderat och fått tåla konsekvenserna som givits av detta. I och med detta uppehåll har jag insett vad jag saknar med orienteringen och tävlingsmomentet. Jag saknar nervositeten innan start men också all den gemenskap som finns runt klubbflaggan och alla samtal om hur loppet var. Det är alla de människor som bidrar till detta som gör att en orienteringstävling blir så mycket mer än bara ett tävlingsmoment, det skapas en gemenskap och en glädje som jag så många gånger under denna vår saknat.

Själv blickar jag nu framåt mot de stundande SM-tävlingarna och sedan vidare mot en ny vår där jag vill och hoppas att vi åter igen ska kunna samlas på fälten, elit som motionär, där vi alla kan heja på varandra. Detta är något jag vill bidra med och försöka få fler att upptäcka, för det är något jag upplever som unikt med vår sport!

Så nästa gång jag står vid start, där klockan tickar sekund för sekund, där startljudet lyder varje minut och där jag kanske ser någon jag inte träffat på väldigt, väldigt länge. Då tänker jag inte tveka på att säga "hej", "lycka till!" eller "när startar du?" för jag vill bidra till gemenskap och glädje, för det är trots allt det som gör att en orienteringstävling blir så mycket mer än bara ett tävlingsmoment.

Ser fram emot att träffa er vid start!

/ Pontus Karlsson, styrelseledamot Västergötlands OF